År 1979 gjorde jag min första bekantskap med en Rottweiler. Denna Rottweilerhanne kom att följas av många fler bekantskaper med hundar av denna trevliga ras. Det hela började, som det nästan alltid gör när man träffar nya människor som man omedelbart tycker om, på en hundpromenad…..

Just denna hundpromenad utspelade sig i Älvsjö där mitt barndomshem låg. I sällskap av min första hoffetik, Solei stötte jag på en jättetrevlig tjej med en Rottweilerhanne, Dacke. Det visade sig att vi hade mycket att prata om och varven runt Vantörsvägen blev allt fler vartefter tiden gick. Den trevliga tjejen, som hette Ingela, var klasskamrat med min lillebror Gunnar och genast fick vi lite mer att prata om.

Vi träffades mer och mer och var ganska snart goda vänner. På detta sätt kom jag att intressera mig för Rottweiler på samma sätt som Ingela kom att intressera sig för Hovawart.

Tillsammans med ett helt gäng hundtjejer tränade och tävlade vi lydnad ihop. Flera av dessa tjejer kom att bli uppfödare senare, bl.a Annika med kennel Ryegate’s Flatcoated Retriever, Kerstin med kennel Pearlrain’s Springer Spaniel och Bodil med kennel Argenta’s Schnauzer.

Vänskapen med Ingela pågick under oerhört många år och många gånger pratade vi om hur roligt det vore att ta en Rottweilerkull tillsammans. Det hela stötte dock på patrull i och med att Ingela alltid hållit sig med hanhundar och det är ju inte helt lätt att starta uppfödning med bara hanhundar. Tursamt nog var hennes första hanne mycket meriterad och fick i relativt hög ålder para ett par tikar. En hanne ur en av dessa kullar gick sedan vidare i avel.

Vi pratade om möjligheten att importera en tik och starta uppfödning på henne. För mig som importerat flera Hovawart kändes det som en naturlig lösning. Problemet låg i att hundar av den typ vi gillade hittade vi i Ryssland, Sydafrika och Australien! Allt låg så väldigt långt bort.

När vi sedan fick topperbjudandet att få låna en tik, Rottiganz Birka och ta en kull på henne 2002 kändes det som en fantastisk möjlighet. I hennes stamtavla fanns Ingelas första hund om än ganska långt bak och dessutom hade Ingela en helbror till henne så vi hade båda sett mycket av den kullen.

Anja som tiken kallas är av precis den typ vi gillar, dessutom är hon en genomgod och mysig tik, som är tävlad i lydnad och har bra korningspoäng. Hon har också genomgått tjänstehundutbildning och varit med på flera övningar även om det i slutändan blev något fel så att hon aldrig fick ut sin titel. Hon är alltså bevisligen en aktiv och arbetsbar tik. Hon har trevlig exteriör och är dessutom en stor tik, på 62 centimeter. Vi gillar båda Rottweiler med lite höjd, samt smidighet.

Nu fick vi försöka att söka efter en lämplig hanne istället! Vi letade på internet med målsättningen, ska vi nu bli uppfödare på den här rasen så ska vi inte göra som alla andra. Vi ville verkligen göra något alldeles speciellt.

Vi letade och kollade precis överallt. Vi hamnade igen i Ryssland, vilket innebar språksvårigheter! Sydafrika, lite långt bort! Och så Australien… Vi mailade lite med kennel Kameraden, men tyckte inte att de hade något för oss.

Men, en tidig morgon på jobbet hittade jag vår drömprins, Blackcombe La Force. Han var i mitt tycke absolut fantastisk. Jag kunde knappt vänta till jag kunde väcka Ingela och visa honom. Kenneln som ägde honom hade mycket bilder på hans avkommor och vi var fast, det var han eller ingen. En försiktig mailkontakt togs. Vi fick svar och efter att ha utbytt mail ett tag frågade vi om vi kunde få köpa sperma. Inga problem var svaret vi fick, naturligtvis får ni det.

Det tog ganska lång tid att sy ihop allt, vi missade naturligtvis det först tänkta löpet och fick inrikta oss på nästa. Men, den som väntar på något gott….

Det andra löpet kom för tidigt och allt var tvunget att skyndas på. Vi lyckades ro allt i land och Anja blev inseminerad på precis rätt dygn.  Efter en normal dräktighet fick vi 8 levande valpar, 1 hanne och 7 tikar.

Namnfrågan löstes genom att döpa dem efter Abbasånger. Titlar som är välkända även i Australien och resten av världen.

Att förena Ingelas kunskaper om rasen med mina gedigna erfarenheter från uppfödning visade sig vara en bra idé. Vi är mycket nöjda med Abba-kullens utveckling, alla har fria leder runt om. De är oerhört trevliga och sociala. Flera genomgår tjänstehundsutbildning, om än med fördröjning p.ga de nya reglerna. Några har tävlat lydnad och fler lär det bli.

Tyvärr kommer det ej att födas någon Rottweilerkull i min kennel, eftersom min fodertik inte höll måttet att avla vidare på.